Jag har inte gått ett steg på flera meter
Hjärtat skjuter blint.
-
I
-
Nu har nog alla blommorna slagit ut. Jag vänder mig på stället, om och om och om igen. Utan tvekan så är alla blommor utslagna. Och vissa är vissna och vissa löv är bruna. Vissa tankar är fortfarande tunga. Fortfarande, efter så lång tid. Skönt med någonting som visst aldrig blir äldre. En längtan i omlopp runt jorden, en iver ung och ettrig.
-
II
-
Det är något i blodet. Tistlar, eller stjärnor. Kanske är det mitt sätt att överleva.
En lägereld när man inte hittar hem och jag hittar sällan hem. Underläppen är sönderbiten och det kliar i ögonen.
Kanske är det bara mitt sätt att försöka överleva.
-
III
-
Jag ångrar alla stunder som jag inte räckte till.
Kommentarer
Trackback
