Morgon och natt
Spöken på min tunga.
Smakar lite, salt och
tomt.
Det skär i luften,
jag bävar.
Släcker ner.
Somnar om
-
Drömmer om henne,
hon var månen,
allting runt mig
och hon var liten,
jag var söndersliten
-
Att vakna en andra gång
är ett pussel. En
obekant process.
Tänker att jag får öppna
ett öga i taget.
Långsamt, trippar jag
på tå in i vakenhet.
Rummet är en
snöbädd och jag bländas.
-
Hela universum är, trots allt,
inte alltid emot dig
Min resa
Jag har letat efter min hemliga plats; en fristad för mig som vilsen. En glänta i min vildvuxna skog av tankar.
Lite regn på en torrlagd slätt.
Sen slog jag upp ögonen och insåg det orubbliga i att ingenting är enkelt:
Inga platser finns att finna, att ingenting är lätt.
-
Letar bland tusen ord men alla ord är använda. Kanske vet jag bara inte.
Det smakar gammalt i munnen när jag väl lyckas prata. Varje mening som jag frambringat ska jag ångra.
Varje mening som jag fått höra ska bli en rynka i min panna.
-
Ibland, när det är alldeles för mörkt, så tror jag mig ha hittat rätt. Tror jag mig ha rott hela vägen in i land. Och en mening blev perfekt, en het slätt blev snötäckt.
-
Men så vaknar jag
En dag
Någon dag ska jag öppna mitt hjärta, eller vart nu känslorna sitter, igen.
Kanske skratta, kanske gråta och kanske bara blunda.
Känna sig fri.
Leva mitt liv.
-
Det är ett långsamt slit. Det räcker sällan med att drömma, för kärlek går inte att
drömma sig förbi. Det är ett långsamt slit; man blåser bakåt och marken den är is.
-
Allting är ett något som måste bli ett något utan Vi.
-
Man vill vara en dröm,
men man lever sitt liv.
